Igar stadade vi hela lagenheten och gjorde fardigt Noahs rum dar det numera inte finns nagon bebissang utan en liten sang for ett barn. Jag tankte att det var bast att stada ordentligt ocksa eftersom det snart ar dags for mamma och pappa att komma och de kan ju inte fa tro att vi bor med sandgolv och dammrattor i hornen (det skulle vi ju aaaaldrig gora!)
Nar jag var klar med dammsugning, dammning och skurning sa la jag mig pa terrassen med min bok. Efter en kvart ringde telefonen – en hysterisk Nathalie. Hon grat sa att jag hade svart att hora vad hon sa, men jag forstod att Nael brant sig, att de skulle aka helicopter till Marseille och att hon behovde hjalp med att ta hand om Leo. Vi for med gaspedalen i botten till Cannes-Mandelieu flygplats och var framme fore ambulansen. Jag kutade till nagra killar som satt vid grinden till flygplatsen och pratade osammanhangande om bebis, brannskador, helikoptrar. Till slut forstod de och vi sag ambulanshelikoptern landa. Sen kom ambulansen med Leo i och en brandbil med Nael och Nathalie. De senare stannade inte och vi plockade till oss Leo som var ganska lugn och berattade att Nael brant handen, aven om de tar hemskt . Eftermiddagen spenderades med att leka, ata glass, titta pa film, helt enkelt aktivera den lille sa han inte blev ledsen. Pa kvallen blev Leo ledsen eftersom han ville ha sin mamma, men Fater kom hem och tog hand om det hela. Den lille Leo var helt slut efter dagens alla handelser och aktiviteter.
Jag har precis pratat med dem och den lille ar i operationssalen. De vet inte annu om de kommer behova transplantera hud, men det kommer bli flera operationer och 10 dagars sjukhusvistelse. Jag tycker sa vansinnigt synd om Nael och om Nathalie som kanner sig som en dalig mamma. Usch och fy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar