Pottan

Helgen har varit ganska lugn. Jag har mest sovit tycker jag, men anda lyckas jag med konststycket att vara trott idag.

I lordags var jag hemma med skrutt pa formiddagen da Janne sprang 30 km, sen blev det en liten eftermiddagsslummer. Pa eftermiddagen lekte vi med Max & Linda och pa kvallen var vi pa middag hos familjen Sakho. Noah och Marius blev sa glada nar de sag varandra! Tyvarr slutade kvallen lite snopligt med att Noah vaknade i panik och var helt otrostbar. Janne var tvungen att ga hem med honom for han bara skrek. Det ar ju sa ovanligt att han ar sadan. Kanske hade han ont i magen? Nar vi fragade vart han hade ont pekade han pa munnen dock, men det kan ju ha varit kommunikationen som brast. Svart att veta!

I sondags sov jag lange, gick upp och gav Noah mat och sen sov jag lite till... Pa eftermiddagen var vi ute och gick hela familjen + farmor och Noah som varit i en sa harlig period borjar nu komma in i en lite jobbigare sadan. Gnall och envishet, far man inte som man vill sa kastar man sig pa golvet och hamrar med sina sma hander, alternativt tar tag i mammas har eller kinder och sliter och drar tills mamman blir vansinnig...

Fast igar var aven en stor dag. Jag fragade om Noah ville sitta pa pottan. Ja, sa han. Sen satt han dar och pratade och ville inte resa sig upp. Janne ropade pa mig, sa jag gick ut fran toaletten och horde sen den lille som skrek "Mammaaaaaa, kissa, mamma, kissa", sen foljdes det av "BRAVO NOAH!!!" och applader. Bra med egenuppmuntran! Jag tror inte att han ar i narheten att vara blojfri annu, men ett litet steg mot iallafall. En stor, liten kille!

Pa vagen hem i fredags

Promenad i sondags. Noah satte sig och klappade med ena handen pa ena sidan och sa "mamma sitta", sen pa andra sidan "pappa sitta". Han fick sin vilja igenom.
Inte latt att kolla pa fotboll med en kamikazeskrutt som slanger sig utan nagon som helst eftertanke.

Kamikaze (notera hur pappan forsoker skydda adlare delar...)