Lyckligt lottad

Idag ar en utav de dagarna da jag kanner mig otroligt lyckligt lottad. Dels for att jag fick sova till kvart i tolv (!!!), dels for att jag haft en underbar helg. Tyvarr hittar jag inte kamerasladden, sa jag kan inte ladda over nagra bilder idag, men det kommer senare i veckan nar min kille letat ratt pa den - det ar han som ar sakletaren i familjen.

I fredags akte Janne och jag till IKEA, medan Noah var hemma med mormor och morfar. Naturligtvis hade han skott sig exemplariskt (vad hade ni vantat er, det ar ju faktiskt min son). Vi kopte en hel massa saker och jeepen var helt fullsmockad med saker pa hemvagen. Tyvarr var mataffaren bara halvfull pa grund av ombyggnad, sa det blev bara lite chips och ett par ol som fick folja med hem darifran.

Pa lordagen monterade vi upp en tevebank, la upp en matta och fixade lite med de andra sakerna vi kopt. Stefan, Camilla, Edward och Victor kom sedan pa formiddagsfika och lekte med oss en stund. Mysigt!!! Pa eftermiddagen traffade vi Denis, Severine, Jade och Diane pa lyxbatmassan som just nu pagar i Cannes. Tjejerna var i extas over att fa traffa Noah och korde vagn, bar pa honom, lekte och pysslade. Noah blev lite overstimulerad tror jag...

Pa kvallen var JN och jag ute och at pa Voilier och fortsatte sen en snabbis till Baoli, mest for att visa att vi levde och kanske for att bevisa for oss sjalva att vi fortfarande kan ga ut. Vi stannade bara en knapp timme, trots att det var riktigt bra.

Mamma och pappa tog Noah hela natten och morgonen och hela dagen idag. Janne och jag gick ner till Riviera beach och hangde nagra timmar. Till min stora forvaning ar vattnet fortfarande superharligt (ca 25 grader) och idag gick det en del vagor. Jag lag i och plaskade ett bra tag. Det var da tanken slog mig - jag ar sa otroligt lyckligt lottad! Jag bor pa ett fantastiskt stalle, har en underbar kille och saklart en superharlig son. Jag har varldens basta foraldrar som alltid staller upp och jag har det sa bra som kan ligga pa en lyxbeach och bara ma bra i solen. Det enda som saknas (om man nu ska vara sadan) ar att alla mina vanner i Sverige inte bor liiiite narmare!

Pa kvallen har vi atit avskedsmiddag med foraldrarna och pappa har hjalpt oss att montera lite mobler. Vad mycket lattare det ar att ha dem har! Nasta vecka bavar jag lite for. Da borjar "det verkliga livet" for oss. Nu ska vi se om vi hinner med allt som vi ska och anda fa lite tid over for att leva. Forhoppningsvis gor vi det!