Nagra steg

Igar kvall nar jag kom till dagmamman berattade hon att Noah tagit nagra steg utan att halla i sig! Lille vannen hade slutligen tagit mod till sig och tagit sig fram pa vingliga ben. Nar vi gick fran bilen hemat kom Janne hem och da slappte han min hand och gick fram till sin pappa. Sa nojd han var den lille!

Idag fick jag veta att min gamle sensei (karatemastare for oinsatta) dott. En manniska som verkligen levde for karaten och for alla oss som utovade och som formodligen hjalpt manga fler och gjort mer gott an de flesta andra. Det kanns i hjartat! Jag saknar karaten. Ar jag for gammal for att ateruppta det nu? Finns det ens nagra bra klubbar har, eller ar det bara en massa barn som tranar?

Ikvall skulle jag gatt ut med en kollega och tagit ett glas, men hon kanner sig lite krasslig sa vi skjuter pa det till nasta vecka istallet.

Har far ni en liten nostalgibild - tagen i april forra aret. Snart ett ar sen!!!