Idag mar vi battre hela familjen. Efter en lite kaotisk morgon da urinprovet jag skulle tagit med till barnlakaren rann ut eftersom vi glomt stanga till ett hal i pasen och Janne var otroligt missnojd att jag inte akt med provet till lakaren redan igar, skickade vi pappa till apoteket for att kopa en ny provpase for att gora om hela proceduren.
Jag for till jobbet och overlamnade hela urinprovsgrejen till ovriga familjemedlemmar. Jag har sa himla mycket pa jobbet for narvarande och har darfor sovit ganska daligt inatt. Egentligen borde jag inte bry mig eftersom jag ska byta, men det ar val nagot med den har "maste-vara-duktig"grejen som jag lider av som gor att jag verkligen inte vill misslyckas och helst fa en klapp pa axeln ocksa. Det kommer val troligtvis inte handa, men det vore skont att iallafall lamna over nar jag vet att jag gjort det basta jag har kunnat under tiden.
Noah hade under dagen ingen feber, har atit normalt och lekt en massa, sa nu haller vi tummarna for att den elandiga forkylningen - eller vad det nu ar - ger med sig. Det vore nog bra for alla - Janne, som har daligt samvete for att han inget kan gora, mamma - for aven om hon sager att hon har sovit tillrackligt sa ar hon formodligen lite trott, pappa - for da far han ater mamma i studion och slutligen for mig eftersom jag har en tendens att bli latt irriterad pa grund av en handikappad man, en sjuk bebis och massor pa jobbet. Hade inte mamma och pappa varit har sa hade jag formodligen redan varit inlagd pa psyk.
Nu gor Janne allt han kan for att fa min uppmarksamhet sa jag kanske ska sluta skriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar