Inte bara skratt

Jag far ofta hora "Ahhh, vilken glad kille du har!" "Skrattar Noah alltid?" eller kanske "Det maste ju vara varldens gladaste bebis." Ofta ar det ju sa, men inte alltid. Igar var en san inte alltid-dag. Dagmamman sa att han hade varit grinig hela dagen (och att det kanske beror pa att han kande pa sig att mormor och morfar akt hem). Fore och efter sin siesta, fore och efter maten. Jag fick detta bekraftat efter att vi pa vagen fran bilen till lagenheten blivit ovanner ett antal ganger och det hela slutade med att den lille trampade snett pa trottoarkanten och ramlade med huvudet in i en bil. Krisdags igen nar jag forsokte ta nycklarna for att oppna ytterdorren - minst sagt opoppis.

Pa vagen hem fran Corinne fick han iallafall for forsta gangen testa nedcabbat och det var tydligen ratt ok. Det basta ar dock nar man faller upp och ner taket. Ogonen vidgas och det kommer sma "ooohhh, oohh" ur munnen. Hapnad!

Nu ar varen kommen pa riktigt. Imorse var det 20 grader kl 9 nar jag akte till jobbet, nedcabbat (saklart) i klanning utan strumpbyxor. Det ar harligt for stamningen pa kontoret har gatt upp i takt med att gradantalet ute okat.

Jag kanske ska ut och springa lite pa lunchen. Har lite svart att motivera mig, for Cecile som jag springer med har varit hos kiropraktorn och far alltsa inte sporta idag. Ska jag, eller ska jag inte? Hmmm....

Noah aker bil

Sahar ser varldens gladaste bebis ut nar han inte ar sa glad (las stortarg pa sin dumma mamma som tar ifran honom nycklar, blir arg nar han faktar med handerna och sager "nej" nar han vill stoppa blota fingrar i elkontakter).
Pa vag till jobbet imorse.