Igar nar jag kom hem fran jobbet var jag helt forbi. Jag hade haft en demo och det ar ganska anstrangande – mer an vad jag faktiskt trott. Antar att jag var pa helspann och superkoncenterad hela dagen. Nar jag kom hem var jag dessutom tvungen att borja forbereda for en webbdemo som gick av stapeln imorse kl 08.30. Det later kanske inte omanskligt tidigt, men det ar det! Jag var tvungen att vara har langt tidigare, starta alla grejer, verfiera att allt funkade etc etc och dessutom forsoka lata glad, pigg och entusiastisk... Naturligtvis ledde den tidiga uppstigningen till att jag sov daligt (var radd att forsova mig) och att jag inte kunde kora foraldrarna till flygplatsen... Janne gjorde dock det senare.
Igar at vi pizza och tittade pa fotboll och drack gin tonic (jag drack tonic – en underskattad dryck aven utan gin). Vi skrattade massor och hade jattemysigt, men jag borjade storgrata nar foraldrarna sa hejda. Usch vad jobbigt! Som tur ar kom Marianne forbi pa en te just som foraldrarna skulle lamna for kvallen (och Janne sa hejda), sa hon kramade om mig och saga att hon ska ta hand om oss. Ibland behover man bli omkramad och hora vanliga ord.
Jag misstanker att det kommer bli tufft att jobba ytterligare fem veckor till (med 51 dagar till knytet ska ut idag enligt svensk tidrakning, 60 enligt fransk). Jag hoppas att det ar vart det och att Mini blir en snall bebis som jag vill vara hemma med nagra extraveckor sa att det ar vart det. Han och Janne gjorde sitt basta for att pigga upp mig imorse nar jag vaknade med sma, blota ogon och stor klump i halsen. De sager ju att det inte ar bra att vara ledsen, stressad och upprord nar man ar pa tjocken... undrar vad jag har stallt till med da med tanke pa att jag sedan vecka 6 varit ytterst emotionell (grat pa HM, grat pa stormarknaden Geant Casino, grat for att spisen vi tittat pa forst hade en buckla och darfor inte var aktuell...). Hoppas att det vags upp av mycket skratt. Ett par kollegor avslojade for ett tag sen att de tyckte att jag var gladare och skrattade mera senaste tiden.
Ibland maste jag paminna mig sjalv om att jag faktiskt har valt detta sjalv. Det ar ingen som har tvingat mig att flytta fran Sverige och jag vill heller inte gora nagot annat an att bo har just nu, men det finns ju tillfallen da jag langtar ”hem”. Jag tror att det ar latt att forenkla och tro att graset ar gronare i Sverige, men nar jag tanker till lite sa hade jag sakert langtat hit/bort om jag varit i Sverige ocksa. Sarskilt om det ar snoslask... aven om vi ocksa drabbats av koldknapp sa kan jag ju titta ut over solbadande palmer, glittrande hav och snokladda berg. Jag far val forsoka torka tararna sa jag kan se allt detta runtomkring mig lite klarare och njuta ordentligt. Och gladja mig lite att att vi atit lunch ute i solskenet idag ocksa.
Vad det galler lagenheten sa ar den nu helt klart beboelig, aven om saker ligger huller om buller. Kyl och spis kom igar, tvattmaskinen ar installerad, sangen ar inburen i sovrummet och gardinerna ar uppsatta. Pappa hade tydligen stigit upp extra tidigt imorse for att hinna montera upp de nymalade, klarroda skapsluckorna i koket. Jag langtar till helgen da jag kan fa pyssla. Ska forsoka overtala Janne att vi ska aka fran jobbet tidigt och kopa nya lakan och kanske nagra handdukar ocksa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar