Forsta overraskningen kom igar morse da jag anlande till bilen som stod parkerad alldeles precis intill trottoaren som sig bor. Pa hoger sida dar bak, fann jag dagens forsta overraskning; namligen krossad reflex och intryckt kofangare, skrapningar och med tanke pa hur det sag ut var det inte nagon latt touch vid parkering utan snarare nagon som gasat pa bra. Det maste ha latit en del. Bilen har val sina sma skavanker, men detta var anda onodigt. Nu far jag rulla sa, for med en sjalvrisk pa 600 EUR ar det knappast vart att gora nagot at det annu. Det far bli en annan gang. Janne lyckades iallafall ratta till kofangaren lite, sa det syns inte sa mycket langre och hans kommentar var ”Nu behover du inte vara sa forsiktig nar du parkerar...”. Lite annorlunda syn pa det hela an vad jag vuxit upp med...
Nasta overraskning; igar eftermiddag insisterade Janne att jag skulle aka hem och att han skulle aka med Marianne. Han tjatade nastan att det var battre sa, tills jag blev irriterad och tankte ”jaha, han vill inte aka med mig”. Slutligen packade jag ihop mina grejer och drog tio minuter fore hans planerade avfard med Marianne och jag kan villigt erkanna att jag var lite butter. Jag akte hem och parkerade i vart lilla garage (som vi numera har nyckel till!!!) och gick sen in och la mig pa sangen for att vila i fem minuter, da jag horde en tjejrost ”hallaaaa!” Det var Theresia och Janne som kom hem. De hade planerat att overraska mig med en mysig middag med min kompis och Janne var saklart tvungen att aka med henne sa att hon skulle hitta... Usch vad jag kande mig rutten! Har planerar han saker som ska gora mig glad och jag blir sur – jag erkanner att jag ar en tjurskalle. Hur som helst sa hade vi supermysigt – mycket prat, musik och god mat (morotter med dip, Chicken Tikka wraps och sen crepes med ekologisk fair trade choklad – darmed gjorde vi nagot bra for naturen OCH for hart arbetande i fattiga lander).
Jag har borjat undra om det ar ute med pojkbebisar? Jag har under senaste veckan fatt fyra, jaa ni laste ratt FYRA, nedlatande kommentarer for att jag bar pa en liten kille. Det har varit allt ifran “battre lycka nasta gang” till ett besviket “ohhhh”. Hormonstinn som jag ar och med moderskanslor som borjar gry blir jag alldeles sarad och forbannad pa samma gang och sa blir jag radd att lille Mini inte ska kanna sig alskad! Kollegor/kompisar som vantar flickebarn a andra sidan far hora “AHHHH vad kuuuul!” eller “Tjejer ar verkligen bast!” bade fran manligt och kvinnligt hall. Vart ar varlden pa vag? Ar gossebarn inte langre onskade? Ar det inte meningen att vi ska leva i ett ickediskriminerande samhalle? Det ar sa tydligt att folk gor skillnad pa killar och tjejer och hur mycket konsroller spelar in nar det kommer till forvantningar pa bebisar/smabarn – hur de bor se ut och bete sig for att passa in i ramen. Det handlar inte om nagot franskt synsatt – samma tendenser hos olika kollegor/kompisar med olika ursprung. Aven om nu de sa garna vill ha tjejer (nagot som de anda inte bestammer nar det val kommer till kritan) sa tycker jag helt arligt att de kan halla flabben!!! SA DET SA! Skont attt skriva av sig!
Imorse nar jag korde till jobbet diggade magen i takt nar han horde “Hollaback girl” med Gwen Stefani –sarskilt under sekvensen “this shit is bananas, B-A-N-A-N-A-S”. Det var faktiskt ganska underhallande.
Nu vet ni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar