Helgen har varit bra. I fredags nar jag kom hem lag en stor lada i brevladan. I den stora ladan lag 12 paket fran Fryxellsgatan (i.e. Asa & Henrik). De var adresserade till Janne och mig, sa jag forsokte halla mig fran att oppna dem. Och jag lyckades, sanar som pa ett paket. En suuupersot liten snobbentroja till Mini. Nar Janne sen kom hem pa sondagen var presentoppning det forsta som skedde – till och med innan blommorna som inhandlats fick vatten. Resultatet kan beskadas nedan.
Pa lordagen stadade jag i den forra lagenheten. Eller iallafall sa borjade jag stada dar. Nu ar det val hyfsat sanerat aven om mamma inte hade godkant det... men ingen ar ju perfekt! Pa lordagkvallen var jag hemma hos en kanadensisk kollega som hade inflyttningsfest. Det var trevligt, men jag kande att det var dags att ga hem nar person nr 10 sa ”Ar du inte trott? Du ser vaaaldigt trott ut...”. Jag var faktiskt inte sarskilt trott! Men det blev lite jobbigt att hora detta i langden. Kanske ar dax for lite botox etc efter forlossningen? Sen har jag funderat over en sak till. Det ar namligen sa att jag alltid har tyckt det var ganska jobbigt med alla blivande morsor som jamt snackar om sina graviditeter, krampor, kanslor etc och visst ar det en stor del av ens liv men nu forstar jag battre. Det ar (oftast) inte de blivande modrarna som initierar konversationerna – jag kande mig som en papegoja som under festen repeterade ”det ar ok, men det borjar bli tungt nu”, ”det ar en pojke”,”jaa, jag mar bra och har inte matt illa och har val haft vissa cravings” och ”den 25 januari ar det sagt”. Skillnaden ar ganska latt att se mellan de som bara soker nagot att prata om och de som faktiskt ar genuint intresserade. Jag har inget emot att dela med mig till de senare, men de forra gore sig icke besvar! Det ar precis som om jag inte gar att prata med langre. Vissa mail ar jag inte langre inkluderad pa (jobbet), vissa fester ar jag inte langre bjuden till och vissa samtalsamnen passar sig tydligen inte. Det varsta ar att detta inte ar sjalvvalt. Stackars, stackars Karin!
Igar nar jag atit min grot gick jag ner till marknaden och shoppade lite... tills jag inte kunde bara mera – kantareller, paprika, champinjoner, clementiner, applen, farska gnoccis och buffalamozzarella. MUUUMS! Dessutom kopte jag blommor i massor – vita liljor, vita tulpaner och rosa rosor. Det blir sa fint i lagenheten med alla blommor ju. Till slut sa blomforsaljaren ”Nu tanker jag inte salja mera till dig, for du maste tanka pa att inte bara for tungt och ta hand om magen”. Da gick jag och satte mig pa Croisetten och tog en kaffe i solskenet. HUR skont som helst – 15 grader i skuggan, men betydligt varmare an sa i solen saklart. En klar, harlig vinterdag!
Jag hamtade sen Janne pa tagstationen (och han var minst lika fullbelamrad han) och sen for vi hem. Pa kvallen kom grannarna forbi pa middag nar deras Julia hade somnat. Det blev ganska sent, men kanns sa himla skont att kunna bjuda igen lite med tanke pa alla ganger som vi varit och atit hos dem!!!
Paketen som vantade nar jag kom hem fran jobbet i fredags...
Paketinnehallet - som JN sager "Det barnet ar redan bortskamt..." :-)
Jag tar en sondagsfika pa Croisetten
Jag pa jobbet idag
Magen syns inte sa mycket bakifran (notera att jag sag till att rumpan kom utanfor bildfanget...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar