Sa maste man ju fa kanna ibland, eller hur? Jag bara MASTE ju vara sa himla bra med tanke pa att jag har inte mindre en tre kollegor, varav en ar min chef, som ringt och behovt min hjalp denna vecka. Min chef skickade dessutom ett desperat mail igar kvall "Karin, vi behover dig for en demo. Vi ar beredda att betala bra om du kan fixa en barnvakt bara nagon timme sa att vi kan fa disponera din tid. Vi kommer att kompensera dig." Jag svarade att barnvakt kan jag inte fixa och sarskilt inte nar jag star for maten at den lille, men att jag ska forsoka delta i deras telefonmote anda. Mycket smickrande, men samtidigt kanner jag att jag verkligen hoppas att de inte tar detta for en vana och borjar tro att jag ska jobba igen samtidigt som jag ar mammaledig!
En annan rolig grej som hande idag var att jag vet att jag borjar aterkomma till mitt vanliga jag. Jag gick forbi en byggarbetsplats, med barnvagn och allt och snubbarna visslade. Harligt, harligt! I'm back! De undrade nog varfor jag borjade garva at deras visslingar? De trodde val saaaakert att jag var nagons 22-ariga au pair, eller hur??
Nu ska jag ga och pussa mina killar.
2 kommentarer:
Det är bara att gratulera.
mary
Vafan jag har aldrig blivit misstagen för nåns 22-åriga au pair!! Kanske för att jag aldrig dragit barnvagn framför byggnadsarbetare.. hrm. Vi säger det ;)
Skicka en kommentar