Kommentarer pa stan

Imorse klockan atta nar jag vaknade stod det skidkladskladda manniskor i koket och vardagsrummet. De sag lite trotta ut, men var redo att ge sig av mot snon. Noah och jag lag kvar i sangen och jag lyckades stjala nagra minuters somn till.

Vid lunchtid begav vi oss ner till stan for att traffa vara grannar och fika lite, men eftersom vi blev lite forsenade hade de redan fikat klart nar vi anlande och skulle bege sig hemat. Vi gick till apoteket dar en dam berattade att Noah inte hade tillrackligt med luft i vagnen och skulle kvavas (jag hade hangt en schal for att skydda mot solen...) Jag gick en promenad i stralande sol och satte mig sedan for att i lugn och ro ata lite lunch. Trodde jag. Nar jag satte mig ner fragade gammelgubben som satt bredvid "Hur gammal ar han?" "En och en halv manad" svarade jag leendes. Han fortsatte "Och du tar ut ett sa litet barn? Hur vagar du gora det?", sen lade han till en min som om jag vore verkligen oomdomesgill. Jag svarade att jag trodde att frisk luft var bra for mitt barn. Kontentan av dagens promenad kan med andra ord sagas vara att jag ar en dalig mor som kvaver mitt barn. Och nar jag inte haller pa att kvava honom sa ser jag till att han utsatts for bakterier och kyla (det var ju bara 16 grader har idag).

Skidakarna kom hem lite trotta men nojda vid femsnaret. Det hade varit stralande solsken och inte alls mycket folk i backarna. Alla backar utom en hade varit i bra skick och allt var med andra ord mycket bra.

Nu ska vi ga till grannarna pa apero och sen bestaller vi nog pizza fran basta pizzerian i stan. Jag kan villigt erkanna att jag garna gatt ut och tagit ett glas efter ocksa, men det far bli en annan gang.

Sahar ser det olyckliga, nastintill misshandlade barnet ut idag;